desperate houswives

äntligen börjar det idag. har längtat och längtat och väntat och väntat alldeles för länge nu. mindre än tre timmar kvar nu bara. fy sjutton va jag längtar.
dagen har tillbringats i kvarnkullen med angelika och resten av en massa kamratstödjare, nötter nästan hela bunten. men det gillar vi. det va faktikst rätt kul, gjorde lekar och övningar bland annat. bäst var fikat. och kaffet såklart, min blev lyckad, angelikas var förjävlig, bara för eran carebox, endast idag. så passa på innan den blir full för fasiken!

imorgon är det idrott med lebbfittan enok, det gillar jag mindre mycket, antar att jag ska hålla till i gymmet eftersom vi ska vara inomhus. det är döden, men eftersom kanske både ellinor och angelika med är i gymmet så komemr det blir helt klart värt. annars är nog dagen imorgon helt okej skulle jag tro, om det inte dyker upp några oväntade hinder. he-he.

sen så har cecilia börjat inse att hon lever i verkligheten precis som alla andra, synd bara om henne att hon är ungefär 16 år efter alla andra att inse det.. jävla idiot skulle jag vilja kalla henne. hon har nämligen gått runt och trott (på fullaste allvar) att drömmar kan slå in, om man önskar dom tillräckligt hårt, och vill det tillräckligt mycket. men idag vet jag inte vad som hände, kanske fick hon en sten i huvudet, men på något vänster fick hon i alla fall allt uppenbart framför sig. hon föll ner på jorden. hoppas bara detta inte ska gå ut över hur hon mår. (för att hon mår fruktansvärt bra för tillfället)
jaja, verkligheten kan ju vara snäll den med..eller?
det är inget viktigt jag skriver om.. som sagt, bara verkligheten.

sen så har jag gått och inbillat mig själv och alla andra att jag ska bli brunett nu i veckan, och så blir det nog bannemej. herre min ge vad har jag nu gett mig in på..



c.B

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0