det känns som liksom luften bara gick ur. vet inte på ett sätt om det var en lättnad, eller om det bara blev jobbigare. är helt ställd. vet verkligen inte hur jag ska klara detta. fotboll är det bästa som finns!
ett år, ett år, ETT HELT JÄVLA ÅR! döda mig, på riktigt alltså. hur fasen ska jag klara atta bara styrketräna och inte träna någonting alls, i ett helt år. vet inte vad jag ska skriva, kommer kanske igen sen.. ni lär ju få höra en del om det det kommande året, om hur jävla mycket jag tycker synd om mig själv. för ja, det gör jag. och om ni skulle störa er på det mycket så säg det till mig så vet jag vilka av er jag ska hålla käften till.
allt för nu, hejs!

tack ellinor, för att du finns!